Lämnades tålamodet hemma?

Sitter under värmepumpen i köket, med varma sockor och underställströja, att det ska vara så kallt i detta landet?! Skriver hon, som kommer från Sveige. Ynka 10°C ute. Jag kan med rätt stor säkerhet, och en del stolthet, säga att jag har tålamod (eller envishet, beror på hur man ser det ibland). Snarare det brukade vara så, det känns som om mitt tålamod har bytts ut mot irritation.
 
Irritation när någon förklarar alldeles för tydligt, som om du vore dum, något du inte riktigt har förstått. 
Irritation när någon säger "never mind" när du inte förstår.
Irritation när du verkligen försöker uttrycka en tanke, men ingen förstår till 100%. 
Irritation över att det engelska tagentbordet ser annorlunda ut, och det alltid tar någon extra sekund att hitta vart frågetecknet sitter.
Irritation när du paratar med andra utbytesstudenter, och inte förstår vad de menar.
Irritation över att det inte verkar finnas Keso eller Kvarg.
 
Att inte prata sitt modersmål är ansträngande, att försöka uttrycka sig när man inte riktigt finner orden, är ett tålamodstest. Jakob (svensk utbytesstudent) och jag har pratat lite, om vad vi saknar. Förutom vänner, lite mat, familj och husdjur är det just att kunna uttrycka sig exakt hur man känner/tänker. Inte något snarlikt. 
När jag skriver detta tänker jag på alla de som har bytt språk, utan 8 år av skola i det språket. Tänker på alla utbytesstdenter i typ Japan, Thailand. Så svårast har vi det absolut inte. 
 
Detta är något jag inte förväntade mig, men på något sätt måste det vara bra. Lär mig nog mycket. :)


Kommentera här: