aventyrinz.blogg.se

Yayyy, hoppas ni uppskattar mina tankar. Hah. 

 

Det är först nu, när jag har varit här ett tag som jag börjar inse saker mer och mer. Skillnader uppstår, som jag inte märkte från början. 

Här är vi barn mer, vi blir mer curlade, mindre direkt ansvar, bortförklaringar på att vi bara är "barn". 
Det är även en annan attityd på misstag/fel man gör. Attityden är mer: "Du kommer göra misstag, men så länge det inte skadar dig eller någon annan är det lugnt". Det är inte så att jag vill göra misstag, men jag känner mig trygg med det. Inte så rädd eller nervös. 

 

Barn är även barn, på ett bra sätt. Man känner sig inte liten, utan omhändertagen. Detta märks mest av lärarna, då de påminner dagligen om aktivitetsdagar/läxor. Skolans högtalarsyste används väldigt ofta för att påminna om olika möten etc. 

 

När man börjar få rutiner börjar man inse saker tror jag. saker som ligger lite under ytan. Det kan vara skrämmande, att man har varit här ett tag, och inte lagt märke till det. Det är svårt att exemplifiera, då det ofta är en känsla, eller en dold tanke som man får ibland.

 

I helgen fick jag en känsla, en rädsla för att glömma. Tiden går snabbt, timmarna blir dagar, dagar veckor, och veckor månader. Snart är första terminen över! Jag vill minnas, för varje dag känns värd det. Jag fotograferar en del, men vill minnas känslor, tankar, dofter och stämningar. Försöker rista in bildfärden hem från Tongarori crossing med Julia, Delia och Nic i mitt minne. Den var fantastisk. Vill. Aldrig. Glömma. 

 

Jag har det bra här, väldigt bra.

 

*"Oi", används som "ey". Låter kul!
*"Good fun" används som "toppen". Var väldigt förvirrad i början. 

 

Nu ska vi äta påskgodis på en måndag, innan påsk. Busiga är vi.