Midsommar
Midsommar hemma. Är det verkligen det? Är ni säkra? Är det verkligen 142 dagar sedan vi satte oss på planet mot Amsterdam?
Jag har sagt det flera gånger, och säger det igen: det går fort. Fört fort? Jag vet inte. Stunderna jag längtar hem har kommit. För exakt ett år sedan paddlade jag med vänner, hade nyss börjat mitt första sommarjobb, träffade nya vänner. Känns konstigt att inte ha det nu.
Att längta hem är inte farligt. Det känns lite i magen, sedan går det över. Har fortfarande så himla mycket att göra, upptäcka. Det är enklare om man fyller dagarna med skoj. Vilket jag gör, absolut. För Delia åker hem snart, vilket har gett mig en påminnelse om att mina dagar också räknas. 210 dagar tills hemfärd. Jag både räknar ner, men även fasar. Det är en svår känsla att beskriva, och något jag kanske inte riktigt bör tänka på det än, för ja. Det är 210 dagar kvar.
Vet inte riktigt vad jag vill med detta inlägg. Kanske berätta för världen att jag klarar mig? Men även att ge en rättvis bild, för det är inte dans och glamour alltid som utbytesstudent. För man kan inte vara här, och i sitt hemland.
Om ett år, kommer jag sitta i sverige och tänka på denna vinterfredag, lik alla andra?