Pinnacles Hut- OED tramping
I onsdags åkte vi på äventyr, till Pinnacles Hut, utanför Thames (östkusten). Vi vandrade där i tre dagar.
Terrängen var fantastisk, första dagen enbart uppför. Trappsteg efter trappsteg. Men det kompenserades med en fabulös utsikt!
Som många perspner i klassen säger: "OED is like a Whanau." (=outdoor education är som en stor familj). Och det är verkligen så!
Första natten sov vi i en slags gigantisk stuga, andra natten byggde vi egna vindskydd.
Det var tänkt att vi skulle vara ensamma i bushen i en timme för reflektion. Dock började det regna, så det blev uppskjutet till nästa camp.
Höjdpunkterna rent spontant var:
*Alla "Mjeeeehhhh"-ljud. Vet inte vart det kom ifrån, men kul var det.
*När en ål simmade i sloden/ån/bäcken (vi hade svårt att bestämma oss för var det var) vi diskade i.
*Solnedgången vid Pinnacles Hut (min kamera dog precis innan :(. (Men, vår awesome OED-lärare tog bilder. Så de kanske jag kan låna!).
*En radioreklam där det pratades svenska. Tänk er Kalle Ankas jul, där den engelska rösten hörs i bakgrunden, och den svenska "över". Så var radioreklamen, med en svensk röst som pratade om vikingar, och den engelska som översatte. Efter en stund av det kom sloganen "Never time for bad movies". Väldigt förvirrande, förstod inte riktigt hur allt hänger ihop...
Lågpunkterna (ehm, ordet finns nog inte. Men ja, ni fattar):
*Trappsteg höga som soffbord. Jag bör inte klaga, jag är läng, men uuuh. Men för att göra detta till något positivt, jag känner mig rätt biffig nu.
*Fågeln vi körde på. Vi hade precis pratat om att det är onödigt att slösa djurliv, sedan hördes det en duns mot vindrutan. R.I.P little Bird :(
* Mac 'n' Chees, hej plast-halvfabrikat-mjölkpulversmak.
Men jag ska inte klaga, det var fantastiskt!
När vandringen var över stannade vi vid en djupare del av floden. Där badade vi och hoppade från klippor (läs vi, inklusive mig själv. Jag är stolt!)
